Skydiving in Taupo

En månad efter jag gjort det och det har knappt sjunkit in än…

Jag hoppade ut ur ett plan på 15000fts höjd på mammas födelsedag. Jag har många foton, en film, vittnen, mina minnen, samt en t-shirt som bevis men jag kan knappt tro det själv!

Jag var förvånansvärt lugn ända tills jag satt på kanten av planet och min fallskärmsperson, jag kommer inte ihåg hans namn och vet inte vad jag annars ska kalla honom, började gunga fram och tillbaka för att sedan kasta oss ut ur planet och falla snabbt mot marken. Som tur var löstes fallskärmen ut och jag kunde fokusera på att se mig omkring. Det var väldigt vackert, då vi var precis vid Lake Taupo, NZs största sjö, och solen var på väg ner. Det var väldigt kallt så högt upp, men det spelade inte speciellt stor roll när jag kunde se utsikten.

Jag kommer antagligen aldrig göra det igen, men jag är så glad att jag vågade göra det.

One month after I’ve done it and it still hasn’t sunk in…

On my moms birthday, I hopped out of a plane. I have many photos, a video, vitnesses, my memories, and a t-shirt as evidence and I can barely believe it myself!

I was surprisingly calm up until I sat on the edge of the plane and my parachuteperson, I can’t remember his name and don’t know what else to call him, started swinging back and forth to throwing us out of the plane and falling towards the ground fast! Fortunately the parachute opened, and I could focus on looking around and seeing the view. It was so beautiful, as we were right by Lake Taupo, NZs biggest lake, and the sun was just about to set. It was really cold that high up, but that didn’t really matter when I could see that view.

I don’t think I’ll ever do it again, but I’m so happy I dared to do it.