Long time, no see

Förlåt, förlåt, förlåt att jag inte uppdaterat på ett tag. Jag har egentligen ingen ursäkt för detta förutom att jag hamnade i en rutin av vardagsliv och jobb att det inte kändes som att jag hade något att skriva om. Det känns ändå som att jag borde uppdatera er där hemma om vad som händer med mig här på andra sidan jorden.

För det första kan jag ju meddela att min tid som Au Pair blev kortare än väntat då min familjs situation ändrades, så då bestämde sig lilla Sofie sig för att göra det bästa av situationen och resa omkring i NZ tills hennes familj kommer hit och hälsar på. Min resa börjar på måndag, 2:a november, och inläggen här kommer antagligen inte vara speciellt regelbundna över huvud taget, då jag inte har en aning om när och var jag kommer ha tillgång till internet. Efter min familj har varit här kanske jag åker till Australien en sväng då det kommer vara unhefär 1,5 månad innan mitt flyg hem till Sverige. Om jag har tid/lust/internet uppkoppling, så kommer jag uppdatera här men kan inte lova något.

Dessutom flyttade jag och familjen för lite mer än 2 månader sen, från staden ut till landet, så mina dagar med barnen spenderades utomhus med getter, studsmattshoppning, och med att plocka kottar för att göra kottdjur (Amber var speciellt förtjust i detta).

I helgen åkte jag, Saan, Lisa och Maria till Bay of Islands (andra gången för mig), Cape Reinga (nordligaste punkten i NZ) och Ninety Mile Beach. Det var skönt att komma iväg från vardagen en stund och bara umgås med vänner under helgen. En förmiddag åkte vi med en så kallad delfinkryssning, då vi ville se och simma med delfiner. Tyvärr hittade vi inga men vi fick se späckhuggare istället, vilket var häftigt då de tydligen är väldigt ovanliga att se här. Det fanns inga garantier att vi skulle få se något alls då det var i havet, de vilda, i djurens naturliga miljö, så det var så coolt att se dom komma ganska nära båten, och det var nästan som en skattjakt då vi var tvungna att hålla utkikt efter fenor och annat som skulle kunna känneteckna olika vattenvarelser som vi skulle vilja se.

Grattis Tobbe!!!

Idag fyller min älskade lillebror år, och jag kan inte vara där… När detta inlägg publiceras är jag i Coromandel, och jag vet inte om jag kommer ha wifi, om jag inte har det och inte kan ringa så får det bli detta inlägg på din födelsedag och så får vi prata när jag kommer tillbaka till Auckland. Grattis på födelsedagen Tobbe, älskar dig!

Today is my beloved little brothers birthday, and I can’t be there… When this get posted I’ll be in Coromandel, and I don’t know if I’ll have wifi, if I don’t and can’t call then this will have to do and I’ll call you when I get back to Auckland. Happy birthday Tobbe, love you!

Went Purple

Okej, så det var något problem med färgen som frisören använde i mitt hår, så när jag tvättade det sköljdes mycket av färgen ut… Som tur var hade de gett mig en veckas ”provtid” så om jag inte var nöjd så kunde jag komma tillbaka och de skulle göra om det gratis. Det var det jag gjorde, och eftersom jag inte riktigt sökte efter en blå färg första gången (men det var så det blev) utan lila, så var det lila det fick bli denna gång, med en annan färg. De gav mig lite råd om hur jag ska ta hand om det osv. för att det ska hålla så länge som möjligt.

Okay, so there was a problem with the dye the hairdresser used in my hair, so when I washed it, a lot of the colour rinsed out… Fortunately they had given me a weeks ”trialperiod” and if I wasn’t satisfied I could come back and they would redo it for free. This was what I did, and because I wasn’t looking for a blue colour the first time (but that was the way it turned out) but purple, I actually got purple this time, with a different dye. They gave me a few tips of how I should care for it to make it last for as long as possible.

Feeling Blue

Kiwibirds

På vägen tillbaka till Auckland från Taupo stannade vi på ett ställe som hette Rainbow Springs i Rotorua för att se Kiwifåglar. Vi fick höra hur de föder upp fåglarna, äggkläckningsprocessen, och sedan släpper ut dom i det vilda där det inte finns några rovdjur som kan jaga dom. De gör detta eftersom Kiwifågeln är utrotningshotad. Vi fick inte ta några bilder i rummet där det fanns levande Kiwifåglar som sprang omkring, men vi kunde ta foton av uppstoppade, så ni kan se hur de ser ut.

On my way back to Auckland from Taupo, we stopped at a place called Rainbow Springs in Rotorua to see Kiwibirds. We got to hear how they raise they birds, how the eggs hatch, and then they release the bird out into the wild where there are no predators to hunt them. They do this because the Kiwibird is endangered. We weren’t allowed to take pictures in the room where the birds wererunning around, but we could take pictures of the ones on display (they weren’t alive), so you can see how they look.

Thermal Activity Park with Saana and Sven

Min sista dag i Taupo spenderade jag med Saana och hennes pojkvän Sven som hade kommit till NZ för att hälsa på henne. Vi åkte till en park med vulkanisk aktivitet där vi gick omkring en stund. Mycket ånga och luktade som ruttna ägg, om ni undrar.

My last day in Taupo was spent with Saana and her boyfriend Sven that had come to NZ to visit her. We went to a park with thermal activity and walked around there a while. A lot of steam and it smelled like rotten eggs, if you’re wondering.

  

Barbary Sailboat, Taupo and Maori Carvings

Dagen efter mitt skydive fick bli en lugn dag utan en massa adrenalinkickar, så jag och några andra personer från bussen bestämde oss för att åka med en segelbåt som hette Barbary. Det var ganska skönt trots att det blåste ganska kallt. Vi fick se Maori inristningar i en klippvägg ute på sjön, men det visade sig att det inte var riktigt så gamla som jag trodde… De var bara några år gamla och var gjorde utav några konstnärer, men det var ganska coolt att se oavsett.

The day after my skydive became a slow and calm day, without all the adrenalinerushes, so me and some other people from the bus decided to go on a sailboat named Barbary. It was pretty nice despite the wind being cold. We got to see Maori carvings on a mountainside out on the lake, but they turned out to not be as old as I thought they would be… They were just a couple years old and was made by some artists, but it was pretty cool to see anyway.

Skydiving in Taupo

En månad efter jag gjort det och det har knappt sjunkit in än…

Jag hoppade ut ur ett plan på 15000fts höjd på mammas födelsedag. Jag har många foton, en film, vittnen, mina minnen, samt en t-shirt som bevis men jag kan knappt tro det själv!

Jag var förvånansvärt lugn ända tills jag satt på kanten av planet och min fallskärmsperson, jag kommer inte ihåg hans namn och vet inte vad jag annars ska kalla honom, började gunga fram och tillbaka för att sedan kasta oss ut ur planet och falla snabbt mot marken. Som tur var löstes fallskärmen ut och jag kunde fokusera på att se mig omkring. Det var väldigt vackert, då vi var precis vid Lake Taupo, NZs största sjö, och solen var på väg ner. Det var väldigt kallt så högt upp, men det spelade inte speciellt stor roll när jag kunde se utsikten.

Jag kommer antagligen aldrig göra det igen, men jag är så glad att jag vågade göra det.

One month after I’ve done it and it still hasn’t sunk in…

On my moms birthday, I hopped out of a plane. I have many photos, a video, vitnesses, my memories, and a t-shirt as evidence and I can barely believe it myself!

I was surprisingly calm up until I sat on the edge of the plane and my parachuteperson, I can’t remember his name and don’t know what else to call him, started swinging back and forth to throwing us out of the plane and falling towards the ground fast! Fortunately the parachute opened, and I could focus on looking around and seeing the view. It was so beautiful, as we were right by Lake Taupo, NZs biggest lake, and the sun was just about to set. It was really cold that high up, but that didn’t really matter when I could see that view.

I don’t think I’ll ever do it again, but I’m so happy I dared to do it.

White Water Rafting in Rotorua

White Water Rafting är, till skillnad från Black Water Rafting, inte i grottor, man är faktiskt i en flotte och paddlar för att ta sig framåt. Jag gjorde det i Rotorua, på en grade 5 flod, och för er som undrar; nej, jag har ingen aning om vad som gör att en flod klassas som grade 5…

Floden jag var på hade i alla fall 3 vattenfall, om jag minns rätt så var de ca 2 meter, 4 meter och 7 meter. Man paddlar ända in i sista sekunden och sen är det snabbt in i båten och håll fast så man inte trillar av i vattenfallen. Jag drogs nästan av med vattnet i det sista på 7 meter, men lyckades hålla mig kvar.

White Water Rafting var roligt men föredrar nog ändå Black Water Rafting.

White Water Rafting is not in caves like the Black Water Rafting was, you are actually in a raft and uses paddles to move ahead. I did it in Rotorua, on a grade 5 river, and for those of you wondering; no, I have no idea what makes a river class as a grade 5…

The river I was on had 3 waterfalls, if I remember correctly they were ca 2 metres, 4 metres, and 7 metres. You paddle to the last second and then you have to be quick to hold on tight so you don’t fall of in the waterfalls. I was almost pulled of with the water in the last one that was 7 metres, but managed to hold on.

White Water rafting was fun but I think I prefer Black Water Rafting.

Rotorua Tamaki Maori Village Cultural Experience

Vi blev välkomnade in i en Maori by, och de var snälla nog att låta oss bo där en natt. Vi fick ta del av en välkomstceremoni, ”the stick game” (en lek/lektion att förbättra hand-öga koordination), en Hangi (fest, måltid där all mat tillagas i en grop som värms upp av riktigt heta stenar, inga tillagda kryddor eller fett utan all mat smakar bara av sig själv och de andra sorters mat som fanns i gropen under några timmar. Jag tyckte det var riktigt gott, men några i gruppen klagade på smaken…), fick se lite olika föreställningar bland annat den välkända Hakan. Maorierna var så trevliga och ivriga att svara på alla frågor man kunde tänkas ha om deras kultur.

We were welcomed into a Maori village, and they were kind enough to let us stay there for the night. We got to take part of a welcome-ceremony, ”the stick game” (a game/lesson to better your hand-eye coordination), a Hangi (a feast were all the food were cooked in a pit heated by really hot stones, no added spices or fat and all the food tasted of itself and the other kinds of food that were in the pit together during a couple of hours. I liked it a lot, but some people in the group complained about the taste…), we got to see some performances, amongst which the well known Haka. The Maori were so nice and eager to answer any questions we had about there culture.

För de som kanske undrar: Hövdingen i stammen sa att det var okej att filma och ta bilder etc. under hela föreställningen.

For the people who might be wondering: The Chief in the tribe said it was okay to film and take photos etc. during the whole performance.